Igår diskuterade jag med en vän ang. ridningen och om man växer upp med en familj som alltid sysslat med ridsport VS de som hittat sin hobby alldeles själva. I mitt läge är det så att på mammas sida har de haft hästar, dock arbetshästar och det var min syster som började rida i ung ålder. Jag däremot började inte intressera mig för hästar fören jag var 10 år. Så jag har sysslat med hästar och ridning i 9 år nu.
Och eftersom mina föräldrar inte är så jätteinsatta i min ridning och mitt hästliv så är det ofta så att jag sköter det själv. Självklart är de supersnälla som hjälper till med kostnader och pappa kör och hämtar mig ofta från stallet.
Men mer än så är de inte insatta.
Många föräldrar åker ofta med och kollar på träningar/tävlingar, peppar sina barn till att fortsätta och jobba hårdare. Jag har ända sen min första tävling och första ridskolelektion nästan alltid åkt ensam. Mina föräldrar har varit med på en utav mina tävlingar med Hero och sen har de varit med mig fler gånger i stallet, men kanske bara 2-3 gånger när jag väl ridit.
Lite trist kan jag tycka att det är ibland. För jag skulle vilja att mina föräldrar kan se hur mycket jag älskar det här hästlivet och hur mycket jag faktiskt utvecklats och hur duktig jag blivit. Och speciellt hur duktig och fin Hero har blivit.
Och självklart vet jag att de inte gjort så det blivit såhär med flit. Utan de finns här för mig och ställer upp, det vet jag. Men det hade varit kul om de förstod och kunde dela min lycka och passion och sporra mig framåt att fortsätta vilja lyckas. För jag och Hero har kommit en lång bit framåt, och mer ska vi lyckas med!
Det här är mitt liv, det här är den jag är, och det här är det jag lever för.
haft det likadant själv 🙂 jag har ALLTID varit hästintresserad och fått klara mig själv. fick tjata i många år, närmare bestämt från det att jag förstod att man kunde ha "egen häst" till jag var 15 år. då köpte jag Figge för mina egna pengar, och har skött honom helt själv i 5 år och tagit mig mer eller mindre varjedag till stallet själv. jag har gillat att få sköta mig själv och visa att jag är ansvarstagande, hade jag inte gjort det hade jag ju aldrig fått ha kvar Figge 🙂 mamma och pappa har varit med och följt oss på våran resa, men jag har aldrig krävt att dom ska va intresserade av samma som jag utan intresserade av vad jag gör! och dom har alltid sagt att det är värt varenda krona att jag inte ränt omkring på stan som mina kompisar 🙂 det har jag också gjort men inte i närheten av samma utsträckning! nu har jag ju 2 hästar som jag sköter själv 🙂 och pappa har blivit lite mer intresserad av att följa med ut. brukar följa med ut och köra Figge medans jag rider Falcon. och det är väldigt uppskattat från min sida. men har aldrig som du blivit bortskämd med att ha "curling-föräldrar" jag vet faktiskt inte om jag skulle stå ut med det 😛 stallet är min fridstad 🙂 ha en bra dag! kram
Min hästintresse började för att vi bor på en hästgård, har bott här sen jag föddes. mamma var med de första 10 åren, men hennes hästintresse försvann när vi var tvunga att ta bort den hästen hon älskat i 15 år.Så nu har jag själv fixat stallet i 4 år, men hon är den som skjutsar mig med mina pollar, betalar allt, men jag får sköta dem 🙂
Fin text, och fin bild!Synd att dina föräldrar inte är med på så många tävlingar .. säg till dom? 🙂
jag är också alltid själv i stallet & sköter allt alldeles själv. tråkigt,men ja har lärt mig att ta ett sådant stor ansvar & det är jag glad över!