Jag har haft sån ångest över att jag inte kommit igång med hoppträningarna ännu. Jag trodde att jag skulle ha kommit igång redan i Augusti, men så vart det inte pga. Heros lymfangit som sprack upp på sommarbetet.
När hoppträningarna sen skulle köras igång så vart det ändrade planer och vår tränare bara ville ha en grupp. Tidigare har vi varit två grupper, så det var lite först till kvarn osv. för grupperna. Höstterminerna är alltid fullproppade för mig då jag har mycket att göra, därför ville jag inte ta upp en fast plats i gruppen för att sedan inte kunna vara med varje gång.
Detta har lett till att jag nu inte tränar hoppning för tränare, utan får göra det själv. Och det är lätt hänt att man latar sig lite för att släpa fram bommar och hinder.
Det ska bli riktigt skönt att Kaspar kommer ut och håller kurs om 2 veckor. Men samtidigt måste jag ta tag i hoppträningarna ordentligt efteråt så att man inte tappar allt. Gaah, beslutsångest. Dessutom tränarångest. Vem ska man träna för? Vem är bra?
Hoppas du kan hitta någon som passar dig. 🙂
Ja, det hoppas jag med. Man drar så lätt på sig olater utan tränare.
Sv: Ja, och det ser mycket trevligare tycker jag 🙂