Stockholmsjenna

Det började dåligt. Först bara orkade en tant klaga för att jag behöver pallen för att komma upp på hästen. Och eftersom det pågick hoppning/markarbete så var det tydligen fel att hoppa upp med pall för dem som ska rida dressyrs skull. Ehm, ja. ni förstår nog att det låter konstigt. Men men…

Sedan började Hero hänga i tygeln, var allmänt jobbigt och sånt. Så jag började med att skritta ett bra tag på långa tyglar. När jag hade gjort det så gick jag sedan vidare till lite mer arbete i skritt.
Dvs. så tog jag tyglarna, började ställa åt båda hållen, gick in på volter, flyttade bakdelen, gjorde framdelsvändningar osv. Jag jobbade även mycket med att korta och länga stegen.  Då började man märka att han vart mer lyhörd.

Började då trava igång honom. Och gjorde iprincip samma övningar här: korta/länga stegen, volter, ställning, flytta bakdelen osv.

Sedan fick han en kort skrittpaus. La sedan upp stigbyglarna och började rida utan stigbyglar och då släppte allt! Shit vad fint han gick. Han kortade oerhört mycket och bra och längde lika så. Han var riktigt lyhörd och rythmen var så underbar i traven att jag kunde sitta ner ordentligt utan att skumpa ett dugg (han är vääääldigt skumpig). Åh vad glad jag vart! Ni som följer min blogg minns säkert mitt inlägg då allt gick skit. Idag gick allt så jäkla bra!

Började sedan galoppera medans jag fortfarande satt utan stigbyglar. Satt verkligen ner ordentligt i sadeln och kände efter rythmen och följde med i hans rörelser. Djupt djupt ner i sadeln. Och han gick så jäkla klockrent!

Han fick en till skrittpaus och då tog jag tillbaka stigbyglarna igen. Sedan jobbade jag lite med traven och förberedde galoppfattningar. Gjorde galoppfattning och han gick som en klocka! 3-taktigt, luftigt, lite stel men ändå formbar.

Eftersom allt gick så bra så travade jag av honom och sedan skrittade jag av honom länge.

Och ni kan ju fatta hur glad jag var att det äntligen gick bra!

jag har då världens finaste travare!